Klicka på bilderna för att se dem i större storlek.
Född 1944 i Göteborg, uppväxt i Berghem Marks Kommun, målar djur och natur i olja, tecknar i blyerts kol och krita, utbildning i måleri, studier på 1950-60 talet av pappan målarmästaren Bror Gustav Abel Öjerssson.
Elev för Naturmålaren och Konstnären Lennart Sand i Dalarna 1993-94.
Tidigare yrkesliv Textilindustri från springpojk via lager och lagerchef, till resande säljare av textilier samt textiltapeter för AB Kinnasand i Kinna.
"VÄLKOMMEN TILL VERKLIGHETEN DJUREN OCH NATUREN" som en inspirationskälla, den är påtaglig informationsrik och lämnar ingen oberörd, den är verksam på olika sätt, ibland förödande, men också finstämd med ett sammanhang av ordning, nästan som en sanning med stort S om livet och dess ursprung.
Att måla djur och natur är kanske ett förhållningssätt, att berätta om djuren och naturen i bild, för mig är det så mycket mer än bara bildskapandet i sig, det yttersta ligger i själva betraktelsen och uppkomsten av allt, inte bara i bild där fåglarna i luften och däggdjuren på marken, är en del av det självklara, men det låter sig inte alltid göras, otillräckligheten gör sig alltid påmind på olika sätt, mening eller meningslöshet, slump eller design, många gånger kan resan vara målet, men oavsett vilka belägg man har för tillvarons mål och mening, så är hoppet det sista som överger en, i den bemärkelsen att allt har en början, men också ett slut.
Min beundran med blandning och sympati för alla djur, inte minst dom vilda, är nog en ofullbordad längtan till allt som är oförgängligt, det hör kanske till i drömmarnas värld, där allt har sin givna plats för både människor och djur, verkligheten tycks vara något helt annat i denna förgängliga värld, som vi alla är en del av på gott eller ont, dom mänskliga spåren förskräcker över tid genom hela den mänskliga historien, idag inget undantag, alla vet vad som behöver göras, men det är svårt när vår egen bekvämlighet står oss i vägen.
I dag som tidigare är naturintresset för mig av största vikt, bland djuren och naturen får mitt sinne ro, där hämtar jag kraft och inspiration på ett otvunget sätt, självupplevda händelser och bearbetade synintryck, med resor i vårt avlånga land, gärna mot nordlig riktning sommartid då solen ej går ner, alla upplevelser kan ge inspiration och idéer till kommande målningar, men kanske också en liten förhoppning om en bättre värld, där empati och förståelse för den svages rätt får styra, där resurserna används på ett föredömligt sätt, att man i första hand lever av räntan och inte kapitalet, naturen har sina begränsningar, naturens lagar är konsekventa och inför dem är vi alla lika.
I denna tid, Antropocen människans tidsålder, kanske också den sista, ingen som vet, då det mesta tycks ske i allt snabbare takt. Ända sedan industrialiseringen tog fart med kunskapsutveckling och vetenskap som följd, det rationella tänkandet i all sin bländande förföriska samt kanske också självbedrägliga glans.
Trots Forskning Och Framsteg, åsikt om evig tillväxt, och inte minst egoism, makt och begär som ibland tycks gå före förnuft och eftertänksamhet.
I dag föregås varning av konsekvenser i spåren av smittsamhet, samt en skrämmande klimatutveckling som kan (kommer) bli förödande för hela jorden.
I mänsklighetens kollektiva och kulturella minne genom historien, ser man spåren av människans framfart, egoism, makt och våld m.m. som har föregåtts av dess livsstil, på gott och ont, så även nu , men kanske i en annan omfattning.
med det sagt, kan det kanske vara svårt att ta till sig vad en naturalistisk världsåskådning, en etisk term av verkligheten, där konst och litteratur utesluter idealism
Naturvetenskapens förklaring av verkligheten, ända sedan 1859 har varit, utveckling (evolution) urval, selektion av det naturliga urvalet genom slump, m.m. med fysikens goda minne, samt kända egenskaper av föränderlighet över tid. till trots ger man denna bild av verkligheten. Från en enda bakterie till Människa, med en otrolig skapelse verksamhet behjälplig av mutationer, som hela tiden förändrar denna enda bakterie i en process, via mängder av olika utvecklade djurstadier blir till slut en människa och dessutom av ren slump.
Detta är ett mysterium, hur är det möjligt, ett påstående att utveckling är den drivande kraften i sig räcker inte, men detta tycks vara vetenskapens förklaring, till den idé som överskrider alla art gränser i djuren värld, en åsikt som i sin uppfattning står och faller med en missvisande och ofullständig evidens, som föreligger detta påstående, som sägs vara bevisad över all tvivel. Trots det kvarstår frågan.?
Oavsett vilket, kan en framkomlig väg vara, att nyfikenhet, förundran att undersöka men också att ifrågasätta , ta reda på så långt det nu går, analysera, dissekera oavsett det gäller konst eller vetenskap.
I brist på kunskap, kan jag enbart se ljuset av vad andra delar med sig i ord och handling, där finns både kunskap och vägledning.
Magra Gröndalen
Jerry Öjersson
